Vad jag fick från meditation - Del 1

Ibland i en av mina tidigare artiklar lovade jag att skriva ett inlägg om vad jag fick från meditation. Jag skrev inte den här artikeln förut, för det första för att jag ansåg att andra ämnen som jag skriver är viktigare än detta och för det andra vill jag publicera material som kommer att vara användbara för människor och inte bara spegla några personliga uppleva utan några slutsatser.

Jag gillar inte riktigt bloggar och levande tidningar vars författare endast är inriktade på att beskriva sina egna erfarenheter och intryck. Jag tror att min erfarenhet kan vara användbar och intressant för någon, bara om den tjänar som en illustration och ett bevis på sådana idéer som hjälper människor att gå vidare mot självutveckling och bli av med personliga problem.

Jag ser inte poängen att berätta mycket om mig själv, om min erfarenhet utanför ramen för praktiska rekommendationer om självutveckling. Det är därför jag inte har skrivit den här artikeln innan. Jag trodde att den här informationen inte skulle vara intressant för någon, eftersom det bara gäller min personliga historia.

Men nyligen skrev en av läsarna att han skulle vilja se den här artikeln. Jag tänkte på vad jag kan skriva om detta ämne. Och jag insåg att det här verkligen kan vara användbart för någon. Trots allt ville jag ägna denna artikel till vad jag lärde mig genom att utöva meditation. Jag kommer att prata om vad som kan förväntas på denna väg, hur man relaterar till övningen för att få maximal "bonus" från den, och vilka faror kan ligga i väntan på dig.

Jag tror att en sådan historia kan ge praktiska fördelar för någon. Om du har varit engagerad i meditation någon tid och inte ser några positiva förändringar, kanske den här artikeln hjälper dig att se dem. Om du inte har börjat meditera, hittar du många anledningar till att börja göra det. Jag hoppas att mitt personliga exempel kan tjäna som ett incitament för någon.

Denna artikel är en utmärkt anledning att förmedla många viktiga idéer till läsaren, som jag inte lyckades investera i andra artiklar om meditation. Men jag vill att du ska hålla en sak i åtanke när du läser det här inlägget. Alla personlighetsförändringar, som kommer att diskuteras ytterligare, blev möjliga tack vare meditation. Men man kan inte säga att meditation är den enda källan till dessa förändringar.

Metamorfos har blivit en källa till arbete för sig själv, och inte bara meditation. Nu kommer jag inte att fördjupa mig mer i detalj, jag återkommer till denna idé i artikeln. Och mer än en gång.

En annan anledning till att jag bestämde mig för att skriva det här inlägget är min önskan att späda rådgivarens ton, som kollar igenom i varje artikel: hur man hittar ditt samtal, hur man lär sig att säga nej, hur man lär sig att göra något annat ... Låt läsaren ta en paus från rekommendationerna och råd ( även om i den här artikeln kommer de också att vara). Låt författaren vila och tillåta sig att skriva ett inlägg, där han, förutom rekommendationerna, kommer att beskriva sin personliga erfarenhet mer detaljerat än i mina andra artiklar.

Hur jag började meditera

Som jag skrev någonstans tidigare, när jag började meditera, hade jag ännu inte tänkt på självutveckling. Jag tänkte inte ens om jag hade några brister, om jag kunde bli av med dem, hur man gör det. Sådana tankar besökte inte mig, eftersom de inte besöker många fler människor.

Min personlighet tycktes vara något fullständigt och logiskt, en viss given och ständig. Jag betraktade inte ens många av mina svagheter som sådana. Nyligen har jag ofta blivit förvånad över att människor inte ens tänker på att utveckla. När jag börjar uppleva den här känslan blir det en liten ilska. För att stoppa detta, minns jag mig omedelbart som jag var för några år sedan, precis som jag inte ville tänka på personlig utveckling.

Och jag börjar omedelbart att förstå dessa människor. De tänker bara inte på det: för dem är det i princip inget sådant problem som personlig utveckling.

Jag, liksom många andra, trodde att människan är en söt kittel av lustar, önskningar och medfödda kvaliteter som styr honom, han har ingen egen vilja. Ibland såg mig att en riktningsändring av personligheten är en blasfemisk kränkning av dess suveränitet, dess heliga, en gång för allt etablerad, naturstat.

Jag kan inte säga att jag var utrustad med denna idé som ett manifest. Som jag sa tänkte jag inte särskilt på problemen med personlig utveckling, det här området intresserade mig inte, så sådana idéer tog inte ens form i något helt holistisk i mitt sinne. Tanken om individens immutabilitet bosatte sig någonstans djupt, på en icke-verbal nivå, det föreföll inte på ytan, men det bestämde också mitt tänkande och bestämde sina gränser. Jag trodde på detta omedvetet och aldrig tänkt på det.

Jag började meditera inte för egen utveckling, men för att bli av med depression, panikattacker och ständiga humörsvängningar. Jag kan inte säga att jag definitivt trott på effektiviteten av denna metod, men då förstod jag att jag inte har mycket val. Jag var trött på mina erfarenheter, jag ville inte lida hela mitt liv och visste inte vad jag skulle göra. Jag förstod inte hur annat att bli av med det. Jag betraktade tabletter som det senaste alternativet redan då. Och meditation gav åtminstone hopp om att bli av med dessa sjukdomar.

Jag hade också en önskan att behärska träningen eftersom det tycktes mig som meditation ger dig några supernormala förmågor. Jag pratar inte om extrasensory eller något. Jag trodde att en meditator kan och kan göra mer än andra människor, det är allt (ju, inte bara så många människor meditera). Denna idé hade inte tid att ta form i en tydlig önskan om utveckling. Jag var fortfarande mer intresserad av tanken på att bli av med mental distemper. Men jag kan inte förneka att de dolda, knappt medvetna motiven för att bli något bättre än andra (vad jag nog inte visste) ledde mig också då.

Jag ville inte spendera min fritid på meditation. Jag ville ägna denna tid till något annat, i grund och botten, att engagera sig i något nonsens. Därför började jag meditera på vägen till jobbet och tillbaka till förortståget. När allt, samtidigt som jag körde i transport, gjorde jag inte någonting.

Vad började hända mig efter meditation

De första förändringarna började inträffa, förmodligen om några månader. Men jag har inte insett dem än. Mer eller mindre påtaglig effekt av att öva på träningen började dyka upp efter sex månader.

I min vidare presentation kommer jag inte att kunna bevara kronologin för de förändringar som har skett genom meditation. För det första blir det svårt att göra, eftersom metamorfosen skedde smidigt och gradvis. Ingen plötslig epiphany föregick dessa förändringar. Jag kan inte komma ihåg det ögonblick då jag insåg att jag kan hantera mina känslor, eller när jag insåg vad jag vill ha från det här livet.

Idéer kom inte omedelbart, som om de samlades, baserat på ny livserfarenhet. Erfarenheten föregick tanken. Först handlade jag helt enkelt omedvetet, intuitivt, men jag började förstå att jag gjorde allt rätt. Först då, efter en tid, härledde jag gradvis av dessa åtgärder och resultaten av dessa handlingar de idéer som låg till grund för denna webbplats.

Dessa tankar har kött och blod, de är inte bara i luften, de är baserade på erfarenheter som jag har upplevt.

Detta är en av anledningarna till att det är svårt för mig att hålla följden av förändringar. Det är en kontinuerlig process snarare än en tidsbegränsad åtgärd. Dessutom uppstod dessa förändringar parallellt med varandra.

För det andra är detta fortfarande inte min biografi de senaste åren. Detta är en strukturerad artikel som talar om metamorfosen som inträffade med en person som började meditera. Därför vill jag fokusera på förändringarna själva och lägga dem på grundval av strukturen för detta inlägg. Så den vidare berättelsen kommer att ha formen av punkter, som var och en kommer att relatera till en viss personlig metamorfos och kommer inte nödvändigtvis att vara knuten till en viss tidpunkt.

Låt oss komma igång.

Jag slutade identifiera mig med mina känslor.

Till skillnad från andra förändringar här kan jag spåra någon form av utgångspunkt. Det hände ungefär två månader efter starten av träningen. Jag tycker att det blir intressant att läsa för de personer som lider av panikattacker.

En natt försökte jag somna när jag kände den närmar sig panikattack, panikattack. Jag kan inte säga det då upplevde jag den mest intensiva fasen av panikstörning, under vilken attackerna inträffade flera gånger om dagen. Vid den tidpunkten uppstod panikattacker mindre ofta och var mindre intensiva. Men fortfarande var de.

Och så när jag insåg att en viss attack skulle komma, undrade jag plötsligt vad som skulle hända om jag försökte koncentrera mig på det, försök att dyka in i det, gå djupare och stärka det. Tidigare tänkte jag inte på det, men bara på ett passivt sätt gav jag till attacker och lät dem bära mig med sin rastlösa och impetuösa kurs.

Här försökte jag visa någon form av vilja. Jag hade inte i mitt huvud en färdig idé som instruerade mig att agera så här. Jag blev bara intresserad. Och vad händer om jag får några ovanliga känslor? Vad händer? Det kommer plötsligt att hjälpa till?

Jag ville gripa denna attack med medvetande, att förstå och förstå det. Jag hade inte kännt sådan kraft i mig själv innan. Först var jag rädd, paniken intensifierades, men jag fortsatte att titta på. Då gick allting ner. Ångest ersattes av eufori i samband med en känsla av kontroll över situationen. Det visar sig att jag kan! Om jag får en attack igen, vet jag redan vad jag ska göra!

Då har jag inte gjort långtgående slutsatser som i princip kan styra något av ditt tillstånd, några känslor. Jag var glad att jag lyckades klara av en panikattack själv.

Först då började jag inse att, i motsats till mina tidigare åsikter, är hela människans hela känslomässiga värld kontrollerbar. Och denna medvetenhet kom från specifika livssituationer. Om jag tidigare gick i kölvattnet av mina känslor lyckades jag ibland strida mot mina känslor och stater. Även om det inte fungerade började jag tänka på karaktären hos mina känslor.

Jag började inse att ilska och irritation bara ger ett slöseri med nerver. Avundsjuka, fåfänga är bara ett övertygelse om Egoet, de leder till lidande. Jag insåg att det inte alls är nödvändigt för mig att vara arg, nervös, avundsjuk, feg, bara för att jag blev sådan i livets process. När allt bestämmer jag själv hur jag ska vara. "Jag" är inte mina känslor, rädslor, stater.

Det är bara en krusning på vattnet, och det verkliga Självet ligger djupare, det är något mer permanent och självständigt. Och för att finna det här "jag" ligger meningen med andlig utveckling.

Tidigare tycktes slogan som "hitta dig själv" eller "sluta identifiera dig med dina känslor" vara esoteriska klichéer, slogans som verkar låta trevliga, men de är inte vettiga. Hur kan du sluta identifiera dig själv med dina känslor? Jag har trots allt mina känslor. "Jag" är något helt, odelbart. Alla lustar, vices är lika rättvisa delar av min personlighet som kärlek, intelligens. Jag trodde det förut.

Men på några djärva sätt, utan att läsa några andliga böcker, kom jag för att inse de gamla som sanningarens värld om min "jag". Och jag absorberade dessa sanningar med livet själv, med min egen erfarenhet av förändring, och inte bara tog dem i tron, för att jag gillade dem.

Meditation lärde mig att observera vad som händer inomhus. Detta utvecklade min medvetenhet.

Varför trodde jag på meditation.

Meditation måste ha hjälpt mig så mycket bara på grund av min skepticism. Jag har alltid varit långt ifrån mystik och all parascience. Därför, från början av min övning, upplevde jag inte meditation som ett absolut gott, ett paradis för alla problem. Därför gjorde jag det inte tanklöst, som om jag bara svalde piller, vilket med tiden skulle hjälpa mig.

Jag försökte hitta mening i meditation. Någon uppenbar jordisk mening, inte transcendental och esoterisk. På grund av det faktum att jag alltid tvivlade på allt, trodde jag inte på Gud och annan mysticism, jag kunde inte öva meditation om jag inte hade hittat en enkel och logisk förklaring.

Och jag började leta efter denna förklaring i min erfarenhet. Jag började märka att meditation gör det möjligt att titta på min inre värld från utsidan. Öva kräver att utövaren koncentrerar sig på något (andning eller mantra) och inte vara inblandad i sina erfarenheter, känslor och tankar. Självklart är det väldigt svårt att uppnå fullständig befrielse från tankar, men det viktigaste är att försöka.

Med tiden insåg jag att detta inte bara är en slags mystisk tradition, utan snarare en effektiv övning. För att utveckla musklerna i axlarna och tillbaka, måste du ständigt träna dem, till exempel dra upp. Och för att lära sig att spåra dina känslor och inte ge dem, måste du också utöva denna förmåga, till exempel för att meditera.

Jag kände att det blev lättare för mig att abstrahera från känslor i verkligheten, för varje dag utövar jag det två gånger! Jag märkte också att efter meditation var det lättare för mig att fatta beslut, för att lösa problem som tycktes mig oupplösliga tidigare.

I praktiken säger jag till mina känslor "inte nu", "sen senare efter träning". I 20 minuter försöker jag inte engagera mig i erfarenheter och hålla uppmärksamhet på en punkt. Det utvecklade en viss färdighet, en kunskapskunskap, som överfördes till ett verkligt vardagsliv där jag redan bättre kunde driva tankar och oönskade erfarenheter från mig själv. Detta frigjorde mitt sinne från känslor, klargjorde mina tankar och avslappnade mig också mycket djupt.

Efter meditation kände jag mig lugn och fredlig. Om jag var nervös, arg på någon, upplevde en bluesangrepp, sedan efter träning tog allt som en hand.

Här är det en riktig, praktisk, vardaglig känsla av meditation, som jag hittade för mig själv. Dessa är medvetenhetsövningar. Detta är slutsatsen av "jag" bortom gränserna för världen av okontrollerade känslor. Detta är befrielsen från fördomar och illusioner. Detta är en stressavlastning. Och det fungerar på principen om rutinutbildning, genom repetitioner, såväl som muskelträning eller muntlig räkning. Men den här övningen blir mindre effektiv om du inte förstår hur det fungerar, hur det hjälper dig i det verkliga livet.

Kom ihåg, meditation är inte ett paradis, men ett effektivt verktyg!

Detta uttalande kan förklaras genom att jämföra meditation med muskelsträckning för rytmisk gymnastik. Det är klart att utan sträckta muskler finns det inget att tänka på gymnastik, du kan bara inte göra det. Men samtidigt kommer sträckning inte att lära dig gymnastik, det kommer helt enkelt att förbereda dig för att göra denna sport.

Så är meditation. I sig själv hjälper det verkligen och har en positiv effekt. Men du måste komma ihåg att meditation bara förbereder ditt sinne att arbeta på dig själv, utvecklar de färdigheter som det här arbetet inte passerar utan. Om du meditera tanklöst, vänta otåligt för att det ska lindra dig av depression eller belöna dig med super förmågor och samtidigt arbetar du inte med dig själv i vardagen när du inte mediterar, då kommer du inte att uppnå bra resultat.

tips:

Tänk på meningen med meditationen. Varför fungerar det? Hur hjälper hon dig till livet? Hur känner du efter henne? Vilka förändringar händer med dig? Kort sagt, kom meditation medvetet!

Arbeta på dig själv. Meditation utvecklar kunskapens skicklighet. Försök att tillämpa det i livet. Titta på dina känslor. Lär dig att styra dem. Delta i självkontroll. Var medveten om dina svagheter. Vad mer behöver man göra?

Det var en värdering av värdet

En annan viktig effekt som jag började inte känna mig själv var att jag började sakta dö av behovet av att springa någonstans hela tiden, att uppta hela min fritid med någon form av kraftfull aktivitet. Innan jag började meditera var jag väldigt rastlös och aktiv, i en dålig mening av ordet. På vardagar jobbade jag och stannade på jobbet. Och under helgen kunde jag inte sitta still: Jag gick till möten, fester, drack alkohol.

Om det plötsligt visade sig att jag på en ledig dag stannade hemma så fick det mig stor obehag. Fram till någon tid såg jag inte detta problem. Det verkade som om jag bara var aktiv, energisk. Men det var faktiskt ganska ångest, vilket i hög grad hindrade mig från att slappna av. Jag hade nästan ingen vila: arbete absorberat vardagsliv och helger ockuperades av möten och evenemang.

Jag har sällan varit ensam med mina tankar: ju var jag alltid upptagen med någonting. Jag hade inte tid att tänka på mitt liv. Jag flyttade bara mekaniskt med flödet av ödet och levde omedvetet.

Som jag praktiserat märkte jag att jag spenderade mer och mer tid hemma. I stället för att gå till en högljudd fest bestämde jag mig för att stanna hemma hos min fru, koppla av, titta på en film eller läsa. Jag gillar det verkligen. Det finns några hobbyer som jag arbetade hemma.

Jag började vila mer och bättre. Появилась некая самодостаточность: я уже меньше нуждался в развлечениях, денежных тратах, тусовках, алкоголе, сильных впечатлениях, чтобы получать удовольствие от жизни. До этого казалось, что сама жизнь концентрируется лишь в тех вещах, которые я перечислил в предыдущем предложении, а пространство между бешеной активность и удовольствием заполнено гнетущей пустотой.

Мне стали доставлять удовольствие спокойные прогулки, я стал наслаждаться погодой, запахами и своими мыслями. Появились какие-то хобби, которыми мне было интересно заниматься дома. Ушли беспокойство, неусидчивость, и течение моей жизни стало приобретать более спокойный и размеренный характер. Мне перестало быть скучно. Я начал видеть радость в каждом моменте своей жизни.

Это не могло не отразиться на моих ценностях: они претерпели кардинальное изменение. Хотя об изменении говорить не очень правильно. Скорее эти ценности и цели оформились. Раньше передо мной не стояло ясной цели, я не понимал, чего я хочу от жизни. Ясно было только одно, что надо работать, развлекаться по выходным, тратить деньги и опять работать. Я не видел иного смысла жизни, не потому что мне хотелось такой судьбы, а потому что я не осознавал никаких альтернатив.

Ведь без постоянной работы мне бы стало скучно, мне требовалось какое-то занятие, которое могло бы поглощать всю мою энергию. Пускай даже это занятие было глупым и неинтересным. На мой взгляд, в таком положении сейчас живет большинство людей. Нельзя сказать, что их устраивает то, как они живут, но они и не догадываются о том, какой другой может быть эта жизнь.

Это чем-то напоминает идею фильма «Матрица», которая, можно сказать, является жестокой метафорой современной жизни. Люди живут в иллюзорном мире суеты, работы, вечных дел, покупок, сиюминутных удовольствий, амбиций, страстей, удовлетворения чужих желаний и не догадываются о том, что существует другой мир, более реальный…

Медитация стала для меня красной таблеткой Морфеуса, которая помогла мне увидеть свои настоящие желания и цели, заглянуть за границы этой иллюзии. Я понял, что я хочу просто жить и наслаждаться жизнью и у меня уже есть все для этого!

Мне не нужно работать до ночи на работе, а в выходные куда-то бежать, чтобы себя чем-то занять. Ведь мне стало и так хорошо, я научился наслаждаться покоем и своими мыслями. Раньше работа увлекала меня, только потому что она, подобно громоотводу, притягивала к себе всю мою избыточную энергию. И другого применения этой энергии я не мог найти.

Работа придавала моей жизни какой-то смысл, какое-то направление. В работе я терял самого себя, а это то что мне было нужно. Ведь пребывание наедине с собой было мучительным.

Но, когда я нашел какой-то смысл вне работы, когда я научился быть с самим собой, постоянная занятость стала приобретать характер помехи, чего-то лишнего. Я знал, чему посвятить свое свободное время, мне было интересно наедине со своими занятиями, своими хобби и своими мыслями. На работе приходилось заниматься, тем, чем скажут. Она отнимала много времени. А это время я мог использовать намного лучше: тратить его на свое развитие, проводить его с женой, заниматься своим хобби, читать гулять и путешествовать.

После того, как я научился наслаждаться свободным временем, его стало совсем не хватать. Раньше я с трудом выдерживал несколько недель отдыха подряд, мне становилось скучно. Теперь же этого казалось мало для того, чтобы я мог насладиться этим отдыхом и своим новым счастьем!

Я осознал, что если бы у меня не было необходимости работать, по финансовым соображением, я бы работу бросил. Хотя раньше я даже не мог допустить такой мысли. Я думал: «Что бы я тогда делал? Чем бы я занимался? Ведь мне бы стало скучно!»

В результате, я стал меньше задерживаться по своему желанию. И работу я через какое-то время сменил. На новом месте я уже жестко ставил вопрос о невозможности переработок.

Но, я понимал, что обычная наемная работа все равно отнимает много времени. В какой-то момент я понял, что я должен организовать свою жизнь так, чтобы иметь больше свободного времени и какой-то независимый источник дохода. Об этом не буду писать подробнее, это уже тема отдельной статьи.